Tillit och ånglok

9 februari -08

Kom i säng 04 inatt. Gick upp 08, åkte med Jannice till ö-vik för att bada, med ett spy-stop efter vägen. Efter lite bubbelbad, naken-bastu och subway så var jag helt okey! Tack för idag :)

Det är nu första gången sen ett år tillbaka, efter uppbrottet och alla känslor. Han är samma som förut, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte sett fram emot det här.
För det har jag.
Det handlar inte längre om kärlek (den jag aldrig trodde skulle försvinna), utan mer om en personlighet jag inte vill gå miste om.
Vi kallar honom K.

Något jag däremot gått miste om, är en bit tillit. Jag vet att det inte var menat att hända, men det gjorde det. Och det tog så hårt. Just på grund av att det handlar om personer som ligger mig så nära om hjärtat. Personer jag blottat mina känslor för. Det jag såg kändes som en kortslutning. Jag orkar inte vara särskilt långsur/långsint, men det tar nog en tid att glömma.

Ibland får jag en känsla av att jag är så lätt att köra över. Ni vet, folk kommer som stora ånglok och bara mosar mig!
Det finns en person, som mosat mig så många gånger att det nästan bara är puré kvar av mig. Men mitt överseende och tollerans verkar bara bli snällare för varje gång. Istället borde det vara tvärt om?
Men han har något. Något jag hållt fast vid så länge nu. Och jag intalar mig att han efter varje misstag och snesteg, ska växa. Jag vet inte hur länge jag ska orka hålla fast vid den tanken. Efter alla gånger han staplat/vinglat in mitt i natten, anmäld eller inte. Efter alla gånger han lovat; lovat att höra av sig, lovat att komma, men valt bort mig i slutändan.
Men jag tror att mitt hjärta har bestämt sig...
Vi kallar honom S.

"I don't wanna wait in vain..""