Ännu en dag

Ja, då var den dagen gjord. Har kutat lite på stan, varit på arla och nu är det bara chill!
Kanske ska på "kings cave" en sväng, få la se. Ska även sitta hundvakt ikväll, pappas nya hundvalp. Sjövild. Så ikväll ska pappa svänga sina lurviga som jag förstått! :)

Ja, åter till jobbet i Belgien som jag pratade om. Först fick jag uppfattningen om att jag skulle klara mig bra på engelska och lite tyska. Men det visade sig att flamländska var närmare ett måste. Och det känns ju lite klurigt att hinna lära på de 2 månader jag skulle varit där..
låter ju som ett totalt osammanhängande låtssas-språk! :P

Så nu är jag tillbaka på ruta ett, med dåliga b-planer. Hoppas på lite mer timmar inom vården, nu när jag förstått mig på Time Pool. Vilket innebär (som med det mesta nu för tiden) att jag via dator lägger in min tillgänglighet.

Ja, nu har vilden anlänt! Han blev så exhalterad att Sebastian fick offra sina byxor för en liten fläck, haha!

I min fantasi

Rullar vi inte runt bland mjuka kuddar!

Ibland tänker jag att man skullle gett fan i det här.

Maganisera de saker jag har (eller rent av göra mig av med alla prylar) och bara fara!
Tänk om man kunde det.
Kan kan man ju..och det vore väl inte så komplicerat som man tror.

I min fantasi, då åker jag till Rauris på obestämd tid. Hittar ett jobb och spenderar tid med med den hälft som jag aldrig spenderat någon längre tid med. På somrarna vandrar jag på alptopparna och vintern blir det utför, med en glüwine emellanåt! Och så går jag med Alfred på ölhävar-kvällar (fast jag dricker radler), kollar på män i lederhosen som skuttar och joddlar.

Dä skulle va nå dä!

Vågen..

Hm.

Jag vill inte vara någon som står i vägen för någon annans liv eller drömmar.
Jag vet ju så väl vad han vill.
Och det handlar inte om att jag missunnar honom det.
Det handlar om vågen av fördelar och nackdelar. Jag kan inte stå kvar och vänta i månader och månader, säsong för säsong. Det är för mig ingen realtion.
Jag blev grymt besviken och lurad en gång. Den gången jag lät honom gå, och litade på att det skulle gå bra.
Det är länge sen nu. Men det betyder inte att jag glömt det.
Det måste, Måste finnas en väg för båda.

Jag fick världen överraskning igår! Något som gjorde min dag. Det handlar om en av mina bästa vänner (som jag inte träffat tillräckligt mycket den senaste tiden). Jag belv verkligen glad för hennes skull, och vet att allt kommer att gå bra för dom! Grattis T :D

Lata dagar

Ja, någe jobb har det inte blivit denna månad. Jag hatar situtionen.
Dessutom blir jag lat av inte jobba och hålla igång.

Ska iväg på arla sen, tar emot. Men jag vet att det blir annat bara jag tagit mig dit.
Igårkväll hände något konstigt med min kropp när jag tränade, säkert någon muskel som ballade ur på vaderna, för båda benen skakade som asplöv av minsta lilla ansträngning!
Jaja, får ta igen gårdagen idag.

"Varför, om, tänk ifall..."

Varför gör man det bara inte? Ständigt ska man tänka på alla dessa ´om och `men.

Jag anser mig inte vara en rädd person, som skräms inför tanken att prova något nytt. Tvärtom.
Men ändå tänker man på hindren innan man tänker på allt annat.

Jag är erbjuden jobb utomlands. Jag pratar inte om en exotisk, varm eller särskilt populär plats. Jag pratar om belgien.
Vad är det som hindrar mig egentligen?
Inget och ingen.

Sen är det något annat som passerat mina tankar.
Varför är så många personer i min ålder, beroende av andras åsikter och uppmärksamhet?
Och varför har så många svårt att vara själv(ständig)?

Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om varken kläder,smink eller dylikt. Och inte heller påstår jag att jag ser ut att göra det...
Ibland kanske jag rycker upp mig, köper något nytt och mode-rikt, och ägnar lite mer tid framför spegeln. Men enbart för min egen skull.
Jag lägger inte så stor vikt på att tänka på vad andra skulle tänka om mig.

Vad är det med personer
Som måste stå i timmar för att hitta rätt kläder när de
ska gå på konsum för att handla i 20 min?
Eller sminkar sig INNAN de går på gymmet?
Eller inte vill ta på sig mössan eller täckbyxorna när det är -25, för att hellre frya arslet av sig än att se lite påklädd ut?

Va f*n säger jag; vad är det som ska vara så himla märkvärdigt?

Prova att skippa smink en dag, ta på något som är bekvämt, ta en promenad mitt på gågatan och se om ni överlever...