"Varför, om, tänk ifall..."

Varför gör man det bara inte? Ständigt ska man tänka på alla dessa ´om och `men.

Jag anser mig inte vara en rädd person, som skräms inför tanken att prova något nytt. Tvärtom.
Men ändå tänker man på hindren innan man tänker på allt annat.

Jag är erbjuden jobb utomlands. Jag pratar inte om en exotisk, varm eller särskilt populär plats. Jag pratar om belgien.
Vad är det som hindrar mig egentligen?
Inget och ingen.

Sen är det något annat som passerat mina tankar.
Varför är så många personer i min ålder, beroende av andras åsikter och uppmärksamhet?
Och varför har så många svårt att vara själv(ständig)?

Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om varken kläder,smink eller dylikt. Och inte heller påstår jag att jag ser ut att göra det...
Ibland kanske jag rycker upp mig, köper något nytt och mode-rikt, och ägnar lite mer tid framför spegeln. Men enbart för min egen skull.
Jag lägger inte så stor vikt på att tänka på vad andra skulle tänka om mig.

Vad är det med personer
Som måste stå i timmar för att hitta rätt kläder när de
ska gå på konsum för att handla i 20 min?
Eller sminkar sig INNAN de går på gymmet?
Eller inte vill ta på sig mössan eller täckbyxorna när det är -25, för att hellre frya arslet av sig än att se lite påklädd ut?

Va f*n säger jag; vad är det som ska vara så himla märkvärdigt?

Prova att skippa smink en dag, ta på något som är bekvämt, ta en promenad mitt på gågatan och se om ni överlever...