Dåliga vanor

Jag håller på att bli någon jag inte vill vara. Got to stop.
Måste börja se lättare på livet, innan jag blir en pessimistisk satmara.

Nu är det dags för en dusch. Sen kommer jag väl ut som en ny människa då...

(Ps. : S.S, du är så mycket för mig. Även om vi inte kunde bli mer olika vi två, så tro det eller ej, men jag lär mig av dig. Kanske att jag borde vara lite mer som du.)

Slutspurt

Nu har jag september månad framför mig, sedan är Hemavan ett minne blott!

Ska jag vara ärlig är jag måttligt less, även om det går bra för mig. Men nu har jag iallafall provat på yrket och även varit totalt isolerad från socialt umgänge (bortsett från sebastian, som är min egen pojkvän...) i nästan 6 månader!

Om ca 2 veckor blir min bror en äkta man, och Anna hans äkta fru! I Saltolouktas fjällvärld i en kåta sker vigseln.

Har även lite nya bilder.

Knas!

Som ni märker så går det fruktansvärt dåligt för mig i internetvärlden! Nu när internet fungerar någotsånär, så spiller sebastian alkohol på tangenterna...vilket innebär att alla inte fungerar som sig bör! Av den anldeningen kan jag inte logga in på diverse sidor, för att jag valt alias och lösen som självklart består av de knappar som inte fungerar. *suck!
Lånar datorn på jobbet en stund.
Denna alkohol...

Ja, was ist los?
Inte så fruktansvört mycket. Personalfest imorgon!
Väntar också paket från Ellos. Det är 2:a gången i mitt liv jag beställer kläder från internet, haha! Den första gången vart så krånglig så jag gav fan efter det! Men nu har jag inte så mycket att välja på;
*Handla kläder i norge (svindyrt)
*eller åka 4-5 timmar till Umeå (svinlångt)

Väntar också brev idag, från Österrike:)
Jag får ett lyckorus varje gång jag öppnar breven, och fylls av en längtan som inte går att beskriva.
Jag hoppas på svar om jag är välkommen i oktober. Tänkte åka och hälsa på i samma veva som tågluffandet. Det har nu gått ETT OCH ETT HALVT ÅR sen sist. Ibland känns allt så overkligt. Att jag faktiskt har 2 småbröder, som nu är 15 0ch 16 år! Och allt jag missat. Och en pappa som jag också har så mycket att ta igen med. Samanlagt har jag träffat dem ca 5 gånger (oftast en vecka i taget), resten av kontakten består av brevväxling.
Och 13 år har det gått sen jag först fick veta. Den kvällen glömmer jag aldrig.


Nu är det allstå en och en halv månad kvar i Hemavan. Peace of cake!;)

Hoppas ni sköter er där hemma!

Urkult

Första gången på många år nu, som jag missar det!
Det är verkligen det som varit en tradition genom åren. Men ibland kommer det verkliga vuxenlivet emellan, när jobb och pengar går före..

Så jag firar istället ensamen i min ensamhet med ett glas vin och fina urkult-minnen genom åren. Man skulle kunna tro att jag tillochmed byggt ett altare, men det har jag inte.
Jag älskar verkligen de sena sommarnätterna med musiken och folket som myllrar, som aldrig förr i det annars så tysta Näsåker. Tillsammans med goda vänner, mat och dryck.

Tack och god natt!