Börja om från början

Börja om på nytt!
Välkommen till den nya: http://sandramittilivet.bloggplatsen.se

Edge

På kanten. Till vansinnse. Kanske var att ta i. Men nära på.

Ta för givet. Det är det många som gör. Det är fruktansvärt dumt.

Idag ska jag på nån kurs med Ayla, lydnad. Har inte några förväntningar åt någe håll. Jag tänker väl som alla andra ;"min hund kommer vara värst...nu får jag veta att jag inte alls är duglig att äga en hund" . Äh! Någe nyttigt måste det ju komma ur detta.

Jag är bjuden på ett kalas i helgen, sebbe med. Han jobbar. Jag är bara snål. Men jag är ganska sugen. Meen hunden då? Kan jag ju inte gärna ta med. Och Sebastian jobbar.

Den som lever får se.

Fredag 11 sept

Idag är en sån dag som man ska komma ihåg (fast jag nästan glömde), för den är av stor vikt. När någon dör drabbas många. Vad var det egentligen för mening att krascha planen in i byggnaden? Har döden någonsin gjort nån nytta?

Imorrn drar jag. Till s-svall.
Ska ha lite kvalitetstid med min lillsöstra, och dessutom kolla läget med Tessans o Kennets nya familjemedlem.
Jag börjar tvivla på att jag någonsin ska ha några, så det är väl bra att jag kan glädjas åt andras.

Idag är en sån dag när man helst, ja faktiskt bara skulle vilja försvinna från existensen. Man tycker att man kämpar, och gör sig till lags. För både människor och djur. Men det har man INGET för.
Funderingar. Ställer man en fråga vill man även ha ett svar, och till råga på det ska det vara ett ärligt svar också. Men det tycks vara en svår bedrift för vissa. Att ljuga för att rädda sig själv eller nån annan, det gör man i värsta fall när det kniper ordentligt. Annars finns det ingen anledning.

Ärs! Jag vet inte vad jag textar längre, det spårar ur. Spåra ur, det kanske är något som jag borde göra oftare. Jag kan bli irriterad på folk som spårar ur, men det kanske beror på att jag sjäv spårat ur alldeles för sällan.

Hit me hard.

Days go by

Och nu jobbar jag den sista helgen på mitt sommarvik. Blandade känslor, mest ångestfyllda dock. Vad ska jag ta mig till härnäst? Förlita mig på strödagar här och där som tidigare? Jag menar, det kan lika gärna gå flera veckor mellan gångerna. Kollar ju även upp tjänster på platsbanken..men antingen är man för ung, oerfaren eller outbildad. Jag måste fixa det, så är det.

Lillasyster (och mor) har ju som sagt flyttat till s-svall denna sommar. Och jag var så orolig för lillsyster ett tag. Ni vet, ny skola och man känner ingen i hela stan. Men det verkar som att hon trvis mycket bättre i den nya klassen än på Valla. Och hon har börjat få lite kontakt med några i klassen, och jag hoppas verkligen att hon hittar någon/några som förgyller hennes tillvaro! Det behöver hon.
Hon har liksom blivit "gammal" för fort. Kanske var jag likadan. Hon är inte alls den där typiska 13-åringen som har tusen vänner och ränner runt på en massa träningar eller bio och lever om o.s.v
Hon är väldigt reserverad och skulle antagligen behöva lite mera skratt o glädje i vardagen (kanske är ett vanligt tonårs-humör..)
Men jag tror jag förstår hur hon känner. Jag är ju trots allt också min mors dotter..och det är nog där mycket grundar sig i, tyvärr.

Jaja, åter till arbetet.

Don't wory, about a thing..

Ja, nu är det inte många dagar kvar av sommarens vikariat. Vilket oroar mig. Jag oroar mig ganska ofta, vilket gör att jag tillslut liksom tappar suget att försöka.

Ja, Ayla's sår har läkt ihop bra. Så då var det ur världen..dock inte räkningarna för hela kalaset.

Jag vill hemskt gärna fara o hälsa på Tessan o Kenneth och den lille Jamie!
Sen tänkte jag att jag skulle komma iväg till Stockholm och släkten en sväng snart också.

Igår var jag på arla, träffade Anna! Har fått lite rutin (ännu en gång) efter alla dalar o toppar!

Idag är jag ledig, hemma med monstret Ayla.

Den är här

Jag kände idag att hösten är här. Det känns speciellt ute i luften då.
Huva, vad den här "sommaren" var snabbt över...inte ens en sommar värd att kallas sommar.

Har varit lite ledig. Börjar på fredag igen. Ska bara vara. Det är så skönt. Träna lite grann med.

Tratt-hund

Ayla har nu under ca en veckas tid burit tratt. Jag tycker mycket synd om henne. Men hon håller humöret uppe ändå den lilla krabaten.
Hon fick någon typ av knöl på tassen, som nu är bortopererad. Dagen efter gick stygnen upp :(
Så nu är det koksalt och tratt som gäller.

Var på eldnatten i onsdags, blev lite besviken. Det kom liksom aldrig nåt röj, som det brukar bli i slutet. Men jag kan inte sticka under stolen med att det fortfarande alltid är den goda stämningen i denna guds färgätna håla, som en gång om året blir fylld av världen, som gör det till en bra festival!

Är på jobbet för tillfället. Slutar 17, då blir det tvätt och kvalitetstid med Hunden!