12 februari -08
Sovit 3 timmar, vaknar av det äckliga väckarljudet på telefonen. Klockan är 06:00.
Kliver upp. Skiter i frukost, kosmetika och linser. Ägnar minuterna åt att klä på mig.
Tycker att jag är ute i perfekt tid för att hinna med, men precis när jag hunnit fram ser jag hur bussen rullar förbi mig...
Klockan är 06:40 och jag svär högt för mig själv (mannen jag möter tittar frågande på mig), sedan vandrar iväg de 3 km till jobbet.
Sedan slår jag på telefonen som jag stängt av mitt i natten efter samtalet som fick mig att ligga vaken.
Pip-pip. Nytt textmeddelande.
"Vad som än händer så älskar jag dig"
Och den iskalla, långa morgonpromenaden känns plötsligt lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar