Ingen rubrik.

Det känns som att det är över nu. Eller det har det kanske varit länge. Jag pallar inte mer.
Hjälp, allt jag ville ha var lite hjälp. Att se. Se allt i denna vardag, som jag inte orkar handskas med själv jämt och ständigt.
Förståelse. För hur många gånger har jag försökt förklara. Och hur många gånger har du VERKLIGEN velat förstå. Eller bara, sagt "jaja.." eller lovat och lovat, och sen är det som bortblåst.
Sanning. Ska man ens behöva be någon att inte ljuga för dig? Jag är inte helt okomplicerad, jag vet. Men något som gör det ännu mer komplicerat är lögn. Om du är värd sanningen, är inte då jag det lika väl

Det finns inget som borde vara så smärtfritt, som att älska.
Det finns inget som gör så ont, som att verkligen älska.
Jag älskar.