Livets under

Nu har min barndomsvän upplevt det totalt optimala i livet, att bli förälder!

Och jag är så glad och exhalterad så jag spricker. Jag pratade med henne nyss, och det hade gått bra för alla inblandade:)
Igår när jag fick bild-meddelandet, så började jag lipa :P
Det for en massa flashback bilder genom huvet på mig, när vi var små och oskyldiga, det oslagbara paret/grannarna på hela Moforsen. Och nu är hon mamma!

Och jag kan inte hjälpa det, och jag ska inte neka att jag vilken dag som helst skulle vara beredd att själv få vara med om samma sak. Jag har längtat såå länge, och längre lär det bli...

Me nu kan jag iallfall vara sympati-lycklig :D

Grattis till er och er lilla J!