Långa nätter

Där ute finns så mång långa nätter.

Ibland är det som något flyger i mig. Det är en del av mig...som jag skulle välja bort om jag kunde.
Jag vet inte hur eller varför det blir så här.
Men en sak vet jag, att det enda som hjälper mig och omgivningen i de sekunderna, är tålamod.
Det är ganska mycket begärt, men det enda som hjälper.

Och den jag behöver det allra mest ifrån, kan inte ge mig det. Vi är för lika. Skillnaden är våra handlingar.
Och fast jag inte vill erkänna det, räds jag dina. Jag är inte rädd att det ska göra ont, jag är inte rädd att gråta. Jag är rädd för att det är just du.