Jag ska vara ärlig. Jag orkar snar inte mer.
Med all den kärlek jag känner för dig, skulle jag säker orka i evigheter till.
Men någon sa mig ordet "objektiv".
Jag vet att du ändrat ditt liv redan radikalt.
Men du ser inte att det finns kvar. Det som fanns.
Ibland blir din själviska sida allt som existerar. När du och endast du bestämmer om vad som är rätt och fel. Du har rätten att kalla mig och mina känslor för en självömkande person. Känslor som du orsakat.
Känslor som jag blottar för att visa dig, att du sårat mig. För att jag vill ha ändring. Men du förstår inte, eller vill inte förstå.
Kanske är det dags för mig att inse, att du inte vill ändra.
måndag 2 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar